Prisutdelning!

Idag delade vi ut 1:a, 2:a och 3:e pris till glada elever som hade skrivit finfina berättelser till skrivartävlingen! Jag och biblioteksrådet har haft det stora nöjet att få läsa igenom alla 20 texterna som hade kommit in, diskutera dessa och sätta betyg. STORT GRATTIS till Sophia, Noomi och Jonathan!!

Eftersom att vinnaren inte ville få sitt bidrag uppläst så publicerar vi det här så att ni alla kan läsa (detta fick vi lov att göra) :

Det sägs att om man är dum ska man straffas genom att få spela ett magiskt spel. Jag vet att jag hade varit dum så jag undrade när jag skulle få spela spelet. Mina kompisar hade också varit dumma så en dag kom det en postgubbe och lämnade ett paket. Alla öppnade paketet samtidigt. I paketet låg spelet. Det fanns ett brev till där det stod att: ”ni har varit dumma och detta är ert straff”.

Vi började spela och då blev allt kolsvart, men sen såg alla varandra och att vi såg jättekonstiga ut. Till exempel såg jag ut som ett monster och min bästis såg ut som en groda. Våra värsta mardrömmar hade blivit sanna.  Det var tio utmaningar i spelet och vi var 12 deltagare och en kan vinna. Den första utamaningen var att springa på linor. Det tog typ en timme för mig men det fanns en tjej som var jätteduktig och sprang över.  Men på den sista biten ramlade hon och försvann för evigt. Vi andra fick ett pris och fick vila och sen var vi klara. Nästa dag var det utmaning 2 och det var dags att möta en drake. Alla fick en kvast och en trollstav. Det gick några minuter innan alla hade besegrat drakarna, men min kompis Ella hade blivit dödad eller uppäten.

När vi hade slagit läger kände jag mig rädd och orolig. Mitt i natten vaknade alla av ett hemskt ylande. Alla reste sig och tog facklor. Alla ställde sig i en cirkel. Jag tänkte att detta måste vara deltävling 3, och det var det. Jag och min bästis tänkte att det här var slutet för oss. Plötsligt kom det en varg rakt emot Iris och försvann med henne. Alla blev helvakna och på sin vakt, sen vid klockan två på natten kunde vi alla sova lite. Sen gick vi alla sju deltagare till en sjö och badade länge när plötsligt någon tog tag i min fot. Det var sjögräs och jag kom till sist loss. Men då såg jag hur Vera försvann ner i vattnet. Jag höll andan och simmade efter men jag hann inte ifatt. Sen kom jag på att jag hade 6 deltävlingar kvar. Min bästis sitter nu och gråter för att hon ser ut som en sjöjungfru och för att hon är rädd.

Jag var taggad för nästa utmaning som skulle vara att man skulle besegra sin största mardröm. Det gick flera dagar innan alla hade besegrat sina mardrömmar. För varje gång vi tävlade dog en människa och till sist fanns det bara jag, Sofie och Paul kvar. Den sista kampen var en jättestor labyrint där det kunde hända saker som man inte kunde förklara. Jag träffade Sofie där och hon var jättekonstig.

Jag såg pokalen och Paul. Paul sprang före mig men då kom en lian och tog honom. Och jag sprang före, men när jag stod vi pokalen sprang jag och räddade honom sen sprang vi tillsammans till pokalen. Vi räknade ner; 1 2 3… sen tog vi i den samtidigt.

Sen satt bara jag och Paul i soffan där alla hade suttit innan. Paul sa ”Ja vi klarade oss! Och tack för att du räddade mig”. Jag började gråta men Paul sa: ”Jag vet att alla är borta men inte du och jag”. Sen gav han mig en puss på kinden och jag blev glad!  🙂 

Skriven av Sophia Schüttert

Sweetie187 is licensed under CC BY 2.0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.