Monthly Archives: juni 2014

Skrivartävlingen

På taklagsfesten dagen innan skolavslutningen presenterade biblioteksrådet pristagarna i vår skrivartävling. Anna i 1:an, Ellen i 5:an och Kajsa i 4:an fick ta emot priserna som bestod av varsitt presentkort på en bok (som de sedan fick välja ut och beställa med Sofie). Stort grattis till er!! Vi fick in hela 23 berättelser. Jättekul att så många ville vara med!

Det vinnande bidraget skrev Kaja Heyden, och vi fick lov att publicera det här. Hon valde att skriva till bilden med draksvansen och barnen i höghuset. Biblioteksrådet tyckte det var en spännande berättelse med tydliga beskrivningar och ett lite oväntat brutalt slut. Håll till godo!

Draken flyger över den stora skogen.

– Varför ska allt se så fridfullt ut? tänkte draken. Draken känner hur ilskan börjar bubbla upp när han ser de små bäckarna med lyckliga badande rådjur i. Han försöker titta bort från allt det lyckliga och då ser han en stad i full lycka och rörelse. Draken blir förbannad. Det dröjer bara två sekunder innan hans tysta drakskratt bubblar upp. Han gör näsborrarna redo att brinna och flyger i full fart mot staden. Keyy och Dala sitter i fönsterkarmen och spelar luffarschacket som deras far hade gjort åt dem. Hon, Dala, vinner nästan hela tiden eftersom att hon har bättre taktik.

– Jag vann!!! ropade Keyy. Jag är bättre än dig! Dala skakade på huvudet.

– Ska vi köra en gång till? frågar Dala när de plötsligt hör näverluraranas varningssignal för drake. Några sekunder senare hör de ett rytande och Dala och Keyy tittar ut genom fönstret och ser draken. Det blir varmt. För varmt. Dala lyfter upp Keyy på sin rygg och springer. Men elden har gått för långt. Snart är de omringade av elden.

– Vad ska vi göra? skriker Keyy över elden.

– Hoppa! säger Dala.

– Vadå hoppa? Vi är omringade. Dala sätter ner honom på golvet ch sedan slänger hon iväg honom över elden.

– Spring!!! Spring iväg! Jag kommer ändå inte klara mig, skriker Dala. Motvilligt börjar Keyy springa. Till slut springer han för livet. Dala känner hur hon långsamt brinner upp. Snart skulle hon bara vara en hög av aska…